Rasspecifik Avelsstrategi – RAS
RAS för PK är under revision 2022, mer info kommer!
Gällande RAS:
Klicka på länken för att komma till pdf-dokumentet: >>>RAS prazsky krysarik
SKK/AK’s utlåtande om vår RAS: >>>RAS, utlåtande
Du behöver Adobe Reader för att läsa dokumenten.
SPKKs avelsrekommendationer till uppfödare
SPKK har i dagsläget inga rekommendationer angående rasbundna sjukdomar.
Anledningen till detta är att vi är en nybliven rasklubb och har blivit rekommenderade av SKK att avvakta med avelsrekommendationer till dess vi har mer statistik om rasens hälsoläge i Sverige.
Du kan hjälpa rasen genom att fylla i hälsoenkäter och skicka in till klubben. (Se längre ner på denna sida).
Det vi rekommenderar uppfödare av prazsky krysarik i dagsläget är att följa de grundläggande rekommendationerna som ställs av SKK, samt följa SKKs regelverk och SJVs lagar och förordningar.
Dock bör man betänka att många regler är minimiregler, och att man med sunt förnuft och eftertanke alltid bör sträva efter ”säker” avel; det bästa för tiken, hanen och rasen.
Vi rekommenderar alltså att man avlar med sina hundar och rasens bästa i åtanke, detta genom att man följer Svenska Jordbruksverkets och Svenska Kennelklubbens regler om att avla på så friska och fria individer som möjligt och jobba för att rasens genetiska variation ökar i landet genom att om möjligt importera obesläktade djur, inte avla på matadorhanar och att inavelsökningen blir så låg som möjligt och helst inte ökar den generella inavelsgraden inom rasen. Man bör om möjligt avla på självvalpande tikar som inte behöver förlösas med kejsarsnitt.
Vi har senare år sett att alltför unga djur används i avel. Det är klart olämpligt att använda djur i aveln som är yngre än 18 månader. Vissa hundar bör faktiskt inte gå i avel före 3-4 års ålder. Tänk på att detta är en ras som utvecklas ganska sent. Det händer mycket mellan 2-4 års ålder, och man vet inte vad man avlar på med yngre djur!
Goda råd och tips för uppfödare finns på ”goda råd”-sidan.
Meddelat av SKKs Avelskommitté:
Om RAS – små hundpopulationer
Avelsstrategi för små hundpopulationer
Rasspecifika avelsstrategier (RAS) är en handlingsplan för aveln inom en specifik ras. Vid avel inom små populationer styrs rasutvecklingen oftast till största delen av utländska uppfödare. RAS för dessa raser bör prioritera mål som individens hälsa och funktion samt låg inavelsgrad för varje (enskild) parning (se kapitel 9 ”Avelsplanering/ populationsstrategier” ur ”Avelsboken” förf. Lennart Swenson).
Kunskap
Varje uppfödare inom en ras bör ha kunskap inom följande områden:
• Rasens historiska bakgrund och utveckling (inom men framförallt utom Sverige)
• Aktuell populationskunskap, dvs nuläge för rasen
• Målinriktningar och prioriteringar för framtiden
Vägledande dokument
SKKs grundregler punkt 2, SKKs avelspolicy, Avelskommitténs policyuttalanden (i januari/08 gällande: medfött navelbråck, grava dysplaster samt demodex) och ”Avelsboken – Om strukturer och möjligheter inom hundaveln” ur SKKs bokserie Hunduppfödaren.
Underlag för bedömning
Eftersom rasutvecklingen i numerärt små raser, via importer, till stor del styrs av uppfödare utanför Sverige bör kunskap om dessa uppfödares avelsmål och avelsresultat inhämtas. SKKs rasdata kan ge härstamningsuppgifter, mentalbeskrivningsprotokoll, prov- och utställningsresultat samt centralt registrerade veterinärdata.
Prioriterade områden
•Hälsa och funktion
Hundens hälsa och välbefinnande skall alltid komma i första hand, dvs störst hänsyn skall tas till hälsostörningar som förorsakar stort lidande hos hunden. Prioritera avel som gynnar avkommans möjlighet till ett långt liv utan hälsostörningar.
Prioritera exteriör avel som gynnar god funktion.
Avelsdebuten bör ske tidigast vid den ålder då hunden uppvisar en vuxen individs fysiska mognad och beteende (mentalitet).
•Avel för mentala egenskaper anpassade till rasens funktion och samhällets krav
”—-Inte heller använda hund till avel som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer” (SKKs grundregler utdrag ur punkt 2:3).
•Låg andel av nära släktskapsparningar
Importera avelsdjur med låg grad av släktskap till befintliga avelsdjur. Undvik kraftig inavel, avelsdjur bör inte vara närmare besläktade än kusiner (inavelsgrad högst 6,3 % räknat som ökning över fem generationer). Använd avelsdjur ur så många familjer som möjligt och undvik att upprepa tidigare gjorda kombinationer. Tänk på att för importerade djur registreras endast en treledsstamtavla i rasdata varför inavelsnivån vanligen blir underskattad. (se även kapitel 3 ”Avelstraditioner och strukturer i hundavel” och kapitel 9 ”Avelsplanering/underlag för RAS” ur ”Avelsboken” förf. Lennart Swenson)
• Naturlig fortplantning
Att till avel endast använda hundar som inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning. ”Att till avel endast använda hund som kan fortplanta sig på ett naturligt sätt. Används artificiell insemination (AI) trots avsaknad av dokumenterad avelsförmåga ska respektive ansvarig AI-veterinär intyga att hanhunden och tiken inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning.” (SKKs grundregler punkt 2:5)
Patella Luxation, test.
Svenska Kennelklubbens Avelskommitté beslöt den 9 maj 2007 om central registrering av alla raser gällande palpatorisk undersökning utav knäleder. Hunden måste vara minst 12 månader gammal för att undersökningsresultatet skall registreras samt att SKK fastställd blankett används. Intyg utfärdas av veterinär inriktad i hundens och kattens sjukdomar.
Detta har stora fördelar för avel av vår ras då de djur som undersöks för Patella Luxation kan få sina resultat registrerade på avelsdata. Som klubb är vi positiva till detta då det innebär att det blir lättare för både uppfödare och köpare att ta reda på Patella-statusen hos de hundar som används i avel.
Tyvärr har SKK gjort en vägledning/uttolkning under 2012 av paragraf 2:3, vilken troligtvis kommer att leda till färre tester och sämre statistik, då man i denna inte nämner att avel på raser med liten avelsbas måste bedrivas med inriktning på genetisk variation.
Viktiga regler
* Man får inte avla på tik tidigare än vid 18 månaders ålder och efter hundens andra löp.
* Tvångsparningar är inte tillåtet.
* Tikar får ej användas i avel längre om de förlöst med kejsarsnitt 2 gånger.
* Djur får inte användas i avel om de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas.
* Djur får inte avlas på om de möjligen kan bära på sjukdom eller funktionshinder, förutom med fri individ.
* Avelskombinationen skall inte utifrån tillgänglig information öka risken för sjukdomar eller funktionshinder hos avkomman.
* Hundar som uppvisar beteendestörningar i form av rädsla eller aggression i oprovocerade läggen eller till för djuret vardagliga situationer.
* Hundar får enbart användas i avel om de kan föröka sig naturligt.
* Valpar får inte lämna tiken så länge de är i behov av hennes mjölk och omvårdnad tidigast vid 8 veckors ålder, mer än temporärt.
* Valpar får heller inte lämna uppfödaren tidigare än vid 8 veckors ålder.
* Valpar under 4 månader får bara under kortare tid lämnas ensamma.
* En hundgrupp ska sättas ihop på ett sådant sätt att de fungerar väl tillsammans. Denna grupp bör inte bestå av fler än 10 vuxna individer.
Kulturarvet Vs hälsan
Diskussionerna runt vissa raser och den extremavel som dessa raser har råkat ut för har haglat tätt de senaste åren. Med extremavel så menas den typ av avel där man hela tiden försöker få fram mer och mer för rasen extrema individer tills det blir ohälsosamt.
För många började extremavel säkert bli ett begrepp efter tv-programmet Insiders reportage om rashundarnas problem. Hur bra reportaget var kan ju förvisso diskuteras och har så även gjorts om och om igen i hundkretsar. Effekten av detta och annan kritik från samhället har bl.a. blivit en domarkonferens om extremavel, där det diskuterades vad domarna har för möjlighet att motverka att just extrema djur premieras. Men även på flera andra punkter har SKK börjat strama åt extremaveln och försöker öka fokus på att man skall föda upp friska djur. Man kan läsa SKKs arbete i många av de protokoll som lämnas ut, och nu efter World Dog Show så kan man tänka sig att arbetet kommer att intensifieras.
I Centralstyrelsens protokoll nr 3/2008, §85 diskuteras vikten av hälsa kontra hunden som kulturarv. Man skriver att en kvalitetssäkring av avel inom SKK skall finnas i och med framtagandet av RAS. Enligt AK finns det stöd för att ställa hårdare krav på uppfödarna och klubbarna än vad man gör idag. För SKK är det viktigt att man låter kulturarvet stå tillbaka för att förbättra hälsoläget för raser med hög skadefrekvens, vilket betyder att SKK vill skärpa kraven för sund hundavel och tydligt beskriva vad det innebär. AK får enligt protokollet fortsatt stöd i detta arbete. I protokollet beskrivs också vikten av att man börjar formulera de åtgärder som behövs för de mest utsatta raserna som har en oacceptabel sjukdomsnivå. Även vikten av att uppfödarna av raserna att inser att en förändring behövs, annars kommer raserna obönhörligt att riskera uteslutning ur SKK.
Detta måste ju ses som ett kraftigt sätt att visa SKKs ställningstagande i frågan.
Vår ras Prazsky Krysarik är ju inte en av de raser som ligger i farozonen än så länge för något extremt utseende eller alltför hög sjukdomsstatistik. Men vi kan ändå ta till oss vikten av att hålla uppsikt på rasstandarden och fundera över vad som faktiskt är ett typiskt utseende för rasen och hur långt man får gå för att jaga ett specifikt utseende.
Flera raser har råkat illa ut när man avlat för att få fram mer och mer extrema utseenden och tappat bort de individer som kanske egentligen varit de som bäst efterliknat ursprunget som de som skrivit standarden eftersökt. Håller vi inte uppsikt så finns risken att vi faller dit, jagandet efter rastypiskhet bör inte få ske på bekostnad av fler sjuka djur.
Vikten av hälsa och god mentalitet måste alltid gå före allt annat.