Agility

Agilityfilm - PK's på agilitybanan första gången!: [agilityfilm]

____________________________________________________________________

Boktips:

Agility - rolig träning för alla hundar
av Patrick Holden och John Gilbert
Bra info om träning o tävling, bra förklaringar o mkt bilder. Alla hinder tas upp.

Agility Action
av Marie Hansson
Denna bok används som kursbok på många brukshundklubbar, det säger väl allt?
____________________________________________________________________

Agility med Prazsky Krysarik, skrivet av en tjeckisk uppfödare.

Som många säkert vet skapades sporten Agility 1978 i England.
Agility är en lekfull sport för alla hundmänniskor, men är även en elitsport.
Agilityträning beskrivs i Tjeckien som en lekfull och lärande verksamhet för hundförare och hund. En förutsättning är att man kan jobba med hunden fritt, utan halsband eller koppel. (Med Prazsky Krysarik är det tursamt nog oftast inget problem att jobba med hunden lös).


”Med vår tik Celestýnkou z Pantoflícku (född. 28.7.2002) började jag öva under året 2003. Vid den tidpunkten hade "Cel" lärt sig grundlydnad. I maj och juni deltog vi i två intensivkurs-helger. Jag tillbringade även en vecka på den kynologiska träningen i Kladno – Rozdelove, det ingick dock inte i kurserna. Cel ses kanske inte som en ”arbetande ras”, men trots detta klarar hon agilityövningarna lekande lätt. Precis som bordercollies, sheltis och andra raser som är duktiga på agility, är även prazskyns natur lite av en ”arbetsnarkoman”.

Ur hundförarens synvinkel kräver agility snabb reaktion, genomtänkt styrning av hunden och ”duktig/spänstig“ springande prestation. Redan från första början var jag förtrollad i agilityns behagliga och ej stressiga atmosfär. Toleransen som hunden visar i agility är häpnandsväckande. Det är väldigt svårt att jämföra den funktionella känslan vid träning, kontra spänningen som uppstår kring tävling. Vid en övning/lektion måste jag t.ex. ständigt tänka på hur våran lilla Celestýnka kommer runt och därefter vänder ännu snabbare. Hon har hittils inte lyckats springa snabbare än att jag hinner med. Jag måste ”gå banan“ flera gånger utan hund, då Cel annars har det intellektuella försprånget. Det passar oss att stanna upp ibland, ta det lugnt så att vi inte missar hinder. Cel avslöjar mig genast när jag är en dålig ledare, det framkallar nämligen ett desperat skällande.

Träning i agility handlar inte om löpning, utan att ta sig framåt genom en lång bana. Hindren lär sig marioriteten av hundarna väldigt fort. Cel hann under två träningstimmar lära sig de flesta hindren. En annan viktig sak är att träna hunden så att den behåller träningsglädjen, anpassa tempot efter hundens utveckling och alltid vara noggrann. Även när man kommit långt ska man vara noggrann. Det är viktigt att förtydliga att samarbetet är den största tillgången. Förhållandet till ledaren är oerhört viktigt med många fundamentala faktorer. Särskilt lugn, godhet, positionering och berömmande. Många gånger har platsen man befinner sig på infytande över hur det går, men utvecklingen är fullkomligt oberäknelig ändå. Med ökande styrka, träning, förbättring av timing kommer du och din hund närmare perfektion. Agility är absolut fritt från tvång. Människa och hund i symbios, lärdomar man har glädje av resten av livet. Kämpa för det!”


Skrivet av: Mrs. Ivana Krcková (Översatt från Tjeckiska, därav den underliga meningsuppbyggnaden och de ovanliga uttrycken på vissa ställen.)
Bilderna är på Mrs. Ivana Krckovás hundar.