Smittsamma sjukdomar hos hund

TVT – transmissible venereal tumour
Transmissible venereal tumour (TVT) är en sjukdom som det varit diskussion om den senaste tiden då en hund från Rumänien tagits in som haft denna sjukdom. TVT är en vanligtvis godartad tumörsjukdom som kan smitta mellan hundar. TVT drabbar framför allt yttre genitalia hos hund. Tvt är helt ofarlig för människor eller andra tamdjur än hund. Tumören förekommer bland annat i södra Europa, framför allt i länder med många lösspringande hundar. TVT ses företrädesvis hos hund, men har påvisats även hos vilda hunddjur.

Smittvägar
TVT sprids främst genom att tumörceller kommer i kontakt med skadad hud eller slemhinnor, vilket kan ske vid parning. Sjukdomen är vanligast hos unga, könsmogna hundar.
Tumören är oftast godartad, men kan spridas vidare i kroppen hos nedsatta individer. Spridningen kan ske till underhud, hud, lymfknutor, lever, mjälte, njurar, ögonlock, mjuka gommen och hjärnan.

Sjukdomens förekomst
Hos tikar karakteriseras sjukdomen vanligtviss av en tumörväxt i slidan. Hos hanhundar ses tumörväxt ofta på penis eller på förhudsslemhinnan. Tumören är i typiska fall gråröd och nodulär och skadas lätt och blöder.
När hundar smittats genom att slicka andra infekterade hundar så kan de också få primära tumörer i näshålan.

Provtagning och behandling
Vaginalcytologi (cellprov) kan användas både för diagnostik av tumören och för att följa resultatet av en eventuell behandling.
För prognos och behandling görs en bedömning av en veterinär onkolog.
En hund som har diagnostiserad TVT ska naturligtvis inte tillåtas komma i kontakt med andra hundar för att undvika vidare smittspridning. Ett annat sätt för att hålla sjukdomen nere är att inte tillåta sina hundar att springa lösa omkring utan uppsikt och att kastrera hundar som inte skall gå i avel. I Sverige finns det i dagsläget ingen större anledning för oro för denna sjukdomen än så länge inte upptäckts på svensk hund och några andra motåtgärder än de som rekommenderas av svenska myndigheter behöver man inte göra. Det finns också medicinska möjligheter för att bota sjuka djur, men det bör ske i ett tidigt stadium vilket kan vara svårt att påvisa.

Anmälningsplikt
TVT hos hund är det anmälningsplikt på vilket innebär att potentiellt smittad hund skall anmälas till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Detta gäller förövrigt alla smittsamma sjukdomar, eller misstänkt smittsamma djursjukdomar, som normalt inte förekommer i landet.

För mer info se http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Hund/Infektionssjuksomar/TVT--transmissible-venereal-tumour/

Herpes hos hund CHV-1
Då jag (Daniel) fått en förfrågan angående herpes hos rasen så tar jag upp även detta.

Hundens herpesvirus typ 1, annars benämnd CHV-1, är en smittsam sjukdom som kan överföras främst via luftvägarna eller vid parning, för vuxna individer är denna sjukdom oftast relativt ofarlig och kan, om symptomen över huvudtaget märks, kan det vara endast hosta. Vuxna hundar eller äldre valpar över 3-4 veckor gamla som smittas med herpesvirus via luftvägarna får en mild infektion som vanligen förlöper helt symptomfritt. Herpesviruset kan ligga latent hos många hundar och kan blossa upp t.ex om hunden blir utsatt för stress vid förflyttning.
Denna smittsamma sjukdom är i det närmaste ett problem för uppfödaren och inte för dig som valpägare då sjukdomen är allvarligast under dräktigheten och fram till valparna är c:a 3 veckor. Dock kan herpesviruset ge en genital infektion hos vuxna hundar.

Hos tiken kan en infektion under dräktigheten orsaka en resorption av embryona eller så aborterar hon valparna och inga levande valpar blir då födda. Det finns studier som visat att risken för fosterdöd och abort är som störst om tiken har smittas med herpesvirus i mitten eller slutet av dräktigheten. En dräktig tik bör därför inte utsättas för onödiga smittrisker. Det innebär att hon exempelvis inte bör få vistas i främmande kennel eller hundgårdsmiljöer eller ställas ut när hon är dräktig. Man bör heller inte låta den dräktiga tiken vara i kontakt med kennelns övriga hundar som nyligen varit på utställning/tävling eller träffa nyinköpta hundar.

Hos nyfödda valpar under tre veckor är en infektion med CHV-1 en allvarlig, ofta dödlig, infektion. Orsaken till att just unga valpar blir så sjuka är bland annat att valpar som är yngre än 2-3 veckor inte själva förmår reglera sin kroppstemperatur och därför får låg kroppstemperatur. Låg kroppstemperatur gör det möjligt för herpesvirus att spridas från mun och svalg in i blodet och orsaka en allvarlig infektion i många av organen. Vanligen så dör alla valpar som fötts i en smittad kull. Valparna blir slöa och slutar dia, de gnäller och ömmar ofta över buken. Ett tjockt flöde från nosen och små blödningar på slemhinnorna kan också förekomma. I slutstadiet kan valpen börja "paddla" med benen och få sträckarkramper, detta inträffar vanligen vid runt dag 2 efter smittotillfället. Valpar som blivit smittade kan överleva men risken för bestående skador på det centrala nervsystemet finns. Nyfödda valpar bör enligt SVA inte ha kontakt med några andra vuxna hundar än sin mamma de första tre veckorna. Man bör enligt SVA försöka se till att valparnas kroppstemperatur inte sjunker under 38,5 grader om man tror att smittrisk föreligger. Klarar man att hålla valparnas kroppstemperatur uppe så kan viruset normalt inte spridas i valpkroppen, även om valparna skulle vara smittade. Det är naturligtvis inte bra om miljön blir för varm, så termostater och noggrann temperaturkontroll är nödvändig för att inte utsätta valparna för andra risker.

Vanlighet och smittspridning
CHV-1 har mycket begränsad överlevnad i miljön och är känsligt för vanliga desinfektionsmedel och fettlösande medel, vilket gör att sjukdomen inte är smittsam i en normalt ren miljö som en kennel eller bostad bör vara. Denna smittsamma sjukdom sprids alltså vanligtvis från en hund till en annan och inte via miljön. I miljöer där det förekommit ett flertal fall kan det förekomma smitta även från miljön, men det kan förebyggas via rengöring av området i hundens närhet.

Man bör vara medveten om är att detta är en relativt vanlig sjukdom bland hund i Europa så också i Sverige. En undersökning från England visade att så många som 88% av de undersökta hundarna var resistenta mot sjukdomen. De hade alltså varit utsatta för herpesviruset någon gång i livet. I Holland var siffran 40 %, men även detta visar att det är relativt vanligt. SVA har utifrån preliminära resultat sett tecken på att nästan 50% av den svenska populationen är resistenta mot sjukdomen. Eftersom sjukdomen inte enbart smittar via parning så kan hundar få sjukdomen från andra raser, det är alltså ingen rasbunden sjukdom. Valpdödlighet orsakad av CHV-1 förekommer sporadiskt i kennelmiljöer både i Sverige och i övriga Europa.

Vaccination och andra åtgärder
Det finns ett EU-godkänt vaccin som kan användas till tikar i samband med dräktighet för att via maternella antikroppar skydda valparna under de riskfyllda första tre veckorna. Vad man dock bör vara medveten om är att vaccinet främst är avsett för kennlar som har haft problem med detta. Vaccinet skyddar inte tiken mot infektion och förhindrar inte att valparna blir smittade senare i livet. Vaccinet ges till tikar som parats för att på så sätt se till att antikroppsnivån i råmjölken blir så hög som möjligt. Vaccinet bör bara användas i kennlar med återkommande problem orsakade av herpesvirusinfektion, då det generellt avråds från onödiga vaccinationer under dräktigheten.
Det anses inte realistiskt att tikar och hanhundar med antikroppar mot CHV-1 skall beläggs med avelsförbud. Detta då infektionen inte kan inte utrotas på det viset. CHV-1 är vanligt och den viktigaste smittvägen är inte parning utan vid annan form av direktkontakt som vid hundmöten under promenaden.

Djurhållningen påverkar risken för infektioner och sjukdomar i kennelverksamheten
Smittsamma sjukdomar sprids lättast där smittspridande djur träffar på tillräckligt många mottagliga individer. Hur stor sannolikhet det är för smittspridning i gruppen beror på hundarnas allmänna hälsotillstånd och känslighet, när och hur länge den smittande individen varit sjuk och hur länge smittämnet finns kvar i miljön. Olika smittoämnen är olika tåliga och vissa klarar sig väldigt länge utan värddjur.
Vissa smittämnen kans spriddas från djur som för tillfället inte är sjuka utan som bara är bärare. Individer som fungerar reservoarhärdar kan komma att infektera samtliga djur i en grupp och alla de individer som tillåts ansluta sig till gruppen.
Inhysning av avelsdjur och valpar i olika åldrar tillsammans med vuxna och halvvuxna djur som tillåts passera in och ut i avelsgruppen ger därför en ökad risk för att introducera smittämnen och för att hålla en smittspridning igång, även om vissa vaccinationsprogram tillämpas. Ett samband mellan hygienen hos kenneln finns också då många sjukdomar inte är tåliga gentemot vanliga städartiklar, likaså är storleken på gruppen en faktor som påverkar smittorisken.
Hälsokontroll av nyinköpta djur, samt granskning av hälsoläget i den grupp individen kommer ifrån är viktigt. Stressen som följer av introduktionen av en nyinköpt individ kan orsaka att latenta smittor spridds till den egna gruppen som t.ex. herpesviruset även om det nyintroducerade djuret i sig själv uppträder friskt. Nya djur bör därför aldrig introduceras, och djur ur den egna gruppen bör inte utsättas för stress, när det finns dräktiga djur eller ungar i den egna gruppen.
Varje förändring av gruppens sammansättning innebär en extra stress. Felaktigt skött kan "förvaringen" försämra djurets hälsa på grund av smittspridning i gruppen via direktkontakt, förorenade utrymmen eller förekomst av smittspridande vektorer. För att försöka begränsa smittspridningen i sådana anläggningar bör inkommande djur isoleras under minst en inkubationstid för de vanligaste infektionssjukdomarna i regionen, och diagnostiska tester eventuellt användas för att identifiera smittförande individer.

Mer info:
http://www.svf.se/upload/vaccination_hd_o_kt.pdf
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Hund/Infektionssjuksomar/Herpesvirus/

Har du kommentarer om texten eller frågor om dessa sjukdomar kan du även maila daniel@spkk.se