Användningsområden Prazsky Krysarik
En PK har många användningsområden. Den har ett högt utvecklat luktsinne, starka jaktinstinkter, är livlig, positiv, smart och modig. En PK har potential att nyttjas i de flesta aktiviteter man kan tänka sig med hund, t.ex. lydnad, agility, freestyle, söka svamp mm. Självklart ska det vara en aktivitet som både du och hunden tycker är rolig, och som stärker banden er emellan!
[En tjeckisk uppfödare som tränar agility berättar om agility i Tjeckien]
Klubbens förhoppningar är att
kunna genomföra MH med några Prazsky's under 2008/2009, då det inte finns annat
att gå efter än rasstandarden vad gäller mentaliteten. Hittils har en PK
genomgått MH. Tänk på att en hund behöver aktiveras både fysiskt och mentalt oavsett hur stor den är. Att PK'n är liten i storlek betyder i sig självt alltså inte att den är mindre krävande än andra hundar vad gäller aktivering. SPKK tipsar alla PK-ägare att gå med i den lokala brukshundklubben. Valpkurs, agility, lydnad mm är sådant som du kan prova på där. |
|
Agility med Prazsky Krysarik
Som många säkert vet skapades sporten Agility 1978 i England.
Agility är en lekfull sport för alla hundmänniskor, men är även en elitsport.
Agilityträning beskrivs i Tjeckien som en lekfull och lärande verksamhet för
hundförare och hund. En förutsättning är att man kan jobba med hunden fritt,
utan halsband eller koppel. (Med Prazsky Krysarik är det tursamt nog oftast
inget problem att jobba med hunden lös).
”Med vår tik Celestýnkou z Pantoflícku (född. 28.7.2002) började jag öva under
året 2003. Vid den tidpunkten hade "Cel" lärt sig grundlydnad. I maj och juni
deltog vi i två intensivkurs-helger. Jag tillbringade även en vecka på den
kynologiska träningen i Kladno – Rozdelove, det ingick dock inte i kurserna. Cel
ses kanske inte som en ”arbetande ras”, men trots detta klarar hon
agilityövningarna lekande lätt. Precis som bordercollies, sheltis och andra
raser som är duktiga på agility, är även prazskyns natur lite av en
”arbetsnarkoman”.
Ur hundförarens synvinkel kräver agility snabb reaktion, genomtänkt styrning av
hunden och ”duktig/spänstig“ springande prestation. Redan från första början var
jag förtrollad i agilityns behagliga och ej stressiga atmosfär. Toleransen som
hunden visar i agility är häpnandsväckande. Det är väldigt svårt att jämföra den
funktionella känslan vid träning, kontra spänningen som uppstår kring tävling.
Vid en övning/lektion måste jag t.ex. ständigt tänka på hur våran lilla
Celestýnka kommer runt och därefter vänder ännu snabbare. Hon har hittils inte
lyckats springa snabbare än att jag hinner med. Jag måste ”gå banan“ flera
gånger utan hund, då Cel annars har det intellektuella försprånget. Det passar
oss att stanna upp ibland, ta det lugnt så att vi inte missar hinder. Cel
avslöjar mig genast när jag är en dålig ledare, det framkallar nämligen ett
desperat skällande.
Träning i agility handlar inte om löpning, utan att ta sig framåt genom en lång
bana. Hindren lär sig marioriteten av hundarna väldigt fort. Cel hann under två
träningstimmar lära sig de flesta hindren. En annan viktig sak är att träna
hunden så att den behåller träningsglädjen, anpassa tempot efter hundens
utveckling och alltid vara noggrann. Även när man kommit långt ska man vara
noggrann. Det är viktigt att förtydliga att samarbetet är den största
tillgången. Förhållandet till ledaren är oerhört viktigt med många fundamentala
faktorer. Särskilt lugn, godhet, positionering och berömmande. Många gånger har
platsen man befinner sig på infytande över hur det går, men utvecklingen är
fullkomligt oberäknelig ändå. Med ökande styrka, träning, förbättring av timing
kommer du och din hund närmare perfektion. Agility är absolut fritt från tvång.
Människa och hund i symbios, lärdomar man har glädje av resten av livet. Kämpa
för det!”
Skrivet av: Mrs. Ivana Krcková (Översatt från Tjeckiska,
därav den underliga meningsuppbyggnaden och de ovanliga uttrycken på vissa
ställen.)
Bilderna är på Mrs. Ivana Krckovás hundar.