Vi har en hel del allvarliga problem i denna ras när det kommer till avelsbasen. En stor orsak till alla dessa problem grundar sig i matadoravel. Matadoravel är ett mycket väldkänd orsak till spridningen av många genetiska defekter och sjukdomar som finns i en population. Rasklubben är mycket oroad över detta och hoppas att fler och fler uppfödare inser allvaret i detta.

En matadorhane har mer än 24 barn i Sverige vilket är långt över rekommendationerna och hela 95 barnbarn registrerade i Sverige, mer än 200 svenskregistrerade hundar kan på mindre än fyra led härleda sin härkomst till honom. Att denna matadorhane inte ens tio år gammal (sju år) är i sig mycket alarmerande. Tyvärr är denna hane inte den enda matadoren i Sverige eller ens den med flest valpar efter sig om än den med flest barnbarn.

Nedan finns en tabell över de svenskägda matadorer och deras antal svenskregistrerade avkommor, enligt SKK avelsdata 2012-11-19

matadoravel

Denna hanhund som nämns finns inte med på SKKs avelsdata då enbart svenskregistrerade hundar räknas med i denna statistik. Men effekterna av matadoraveln är dock detsamma oavsett var föräldradjuret är registrerat.

Nedan finns en tabell över de hundar som har procentuellt fler barnbarn i Sverige än vad som max är rekommenderat för en mor/farförälder att ha inom en hundpopulation, enligt SKK avelsdata 2012-11-19.

barnbarna

Räknar man ut hur många avkomlingar som en utlandsägd hund har i Sverige så framgår det att vi har stora problem, för att ta det exempel som redan nämnts att denna hund 24 barn registrerade i Sverige, 95 barnbarn och än så länge 84 barnbarns barn. Hunden är själv en av många barn av en annan för Sverige välkänd matador. I en population på färre än 500 registrerade djur så är detta potentiellt förödande.

Det enda praktiska sätt som rasklubben i dagsläget ser för hur vi ska hantera dessa problem är att ägare till hundar som är resultatet av tidigare matadoravel måste vara ännu mer restriktiva på dessa hundar så att djur som har andra mer ovanliga förfäder får ta plats i avelsbasen. Det kommer att krävas öppenhet och osjälviskt tänkande från alla för att det ska vara möjligt att kunna reparera vad som repareras kan. Om en större restriktiv avel sker på avkommor till matadorhanar och aveln förändras så att inte fler matadorer skapas så kan vi reparera mycket.

Det finns risker att vi kommer att behöva försöka rätta till mycket av de fel som begåtts genom någon form av genmigration i framtiden i likhet med den mönstring som genomfördes under år 2011. Är uppfödarna i Sverige dock mer restriktiva när det gäller avel på hundar som har en närra släktskap med en alltför stor del av populationen på grund av matadoravel så kommer det i alla fall inte behövs lika mycket genmigration i framtiden.