Inledning

Det finns ett gentest som man kan göra som inte bara ger dig som uppförare möjlighet att se till så att dina hundar avkommor kan ha ett så kraftigt immunförsvar som möjligt men även att se till så att den genetiska variationen i populationen bevaras.

MHC

Gener viktiga för immunförsvaret finns det som kallas ”Major Histocompability Complex” förkortat MHC. MHC har till funktion identifiera kroppsegen vävnad och främmande ämnen som t ex virus, bakterier, parasiter, som sedan ska bekämpas och elimineras av immunförsvaret. Hundens MHC kallas ”dog leucocyte antigen” förkortat DLA. När man jobbar för att bevara vilda populationer så är det i dagsläget en normal procedur att man kollar hur deras MHC ser ut, eftersom mängden homozygota och heterozogota alleler i denna grupp, deras haplotyp ger en indikation om hur stor genetisk variation som faktiskt finns i populationen och hur stor fitness som finns.

Populationer med stor genetisk variation inom immunförsvarsområdet, MHC löper mindre risk att drabbas av olika autoimmuna sjukdomar, sjukdomar där det egna immunförsvar attackerar ens egna kropp, t ex reumatism, diabetes, SLE, immunmedierad hemolytisk anemi än djur från populationer med en lägre grad av variation. Dessa populationer har också individer som har större chans att klara av olika patogener.

Heterozygoti inom DLA är viktigare än haplotypernas antal. Om tiken och avelsdjuret har samma genotyp, kommer valparna att ärva bara samma genvarianter och detta kan göra avelslinjens och rasens arvsmassa knappare i frågan om DLA generna. Vid planeringen av enskilda avelskombinationer är det bra om rasens DNA-profil är känd. Det är då möjligt att jämföra de egna hundarnas resultat med hela rasens DNA profil.

 

Inavel och genetisk mångfald

Inavel är känt för att minska mångfalden i hundens arvsmassa och är ett hot mot rasens hälsa. DLA generna svarar bland annat för igenkänning av egna vävnader och igenkänning och förstörande av främmande patogener. Dessa immunogener hålls varierade, och klarar av att reagera och ansvara för ett effektivt och fungerande immunförsvar mot virus, parasiter och andra främmande inkräktare. Flera undersökningar stöder upprätthållande av MHC områdets heterogenitet och mångfald på minst en rimlig nivå.

Test av DLA-generna ger en bild av MHC områdets mångfald och kan reflektera graden av mångfald i hela rasen. Man bör dock märka att eftersom selektionen inverkar på DLA generna, kan deras mångfald bevaras bättre än för andra områden i arvsmassan

Man kan argumentera att man lika gärna kan använda sig av inavelsgrad och stamtavleanalys av sjukdomar, men de metoderna garanterar inte att de tilltänkta föräldrarna verkligen har olika genuppsättningar vad gäller immunförsvaret. Argumentet att de haplotyper som förekommer mest frekvent, också är de ”bästa” haplotyperna och andra, mer sjukdomsbärande varianter skulle sorterats bort ur aveln genom åren. Med tanke på hur hög frekvensen av autoimmuna sjukdomar är hos vissa raser med få haplotyper. Helt klart är dock att man inte enbart skall låta ett DLA test ligga till grund för om man ska avla på en hund eller inte.

Länk till företag som genomför DLA test

http://www.genoscoper.com/pa_svenska/gentest/hundar/dla-polymorfitest/