Med matadoravel så menas en för populationen ensidig avel på ett eller flera avelsdjur som ger en genetisk dominans av dessa djurs gener i den totala populationen och slutligen förlusten av genetisk variation. Matadoravel är numera en välkänd orsak till att sjukdomar och ärftliga fel har fått stor spriddning imom vissa populationer. Både hanar och tikar kan vara matadorer, om djuret är matadoravlat beror på hur stor populationen är och hur många avkommor de enskilda djuren har.

 

Det finns två sätt att komma fram till för hur stor mängd avkomma som en hund i en liten population max bör ha under hela sin livstid. Man kan räkna ut detta antingen genom att ta 5% av 5 års registreringar, denna beräkning gör man speciellt då registreringarna skiftar mycket mellan varje år. För våran ras hade ju detta kunnat verka vettigt eftersom rasen är så ny och registreringen skiftar en hel del, men det är ju otänkbart i vår situation eftersom rasen inte registrerats tillräckligt länge för att kunna beräknas på fem år. Skulle man ändå använda denna beräkning utifrån de siffror vi har så skulle vi hamna på 103 födda valpar (2006-2010/05) och därigenom 5,15 valpar per hund. Det mer normala är istället att beräknar hur många avkommor en hund max bör ha genom att beräkna 25% av ett års registrering. Ser vi till år 2009 som ju är det år med flest registrerade kullar så kan man se att det under detta år registrerades 51 valpar och då blir siffrorna istället 12,75 valpar per hund.

 

Man bör förvisso också tänka på att även hur stort antal barnbarn den enskilda hunden får har betydelse. En hund/tik kan lämna få några avkommor som i sin tur lämnar många avkommor. Då blir denne en indirekt matador och kommer att få en för stor spridning i rasen. Man brukar säga att antalet barnbarn max bör vara det dubbla mot vad som rekomenderas för antalet avkommor, i detta fall så blir det 26 stycken.