Inavelstrend för svenska hundar. Värdet för varje födelseår motsvarar den genomsnittliga ökningen av inavelsgraden under de senaste fem generationerna för hundar födda det aktuella året. Figuren inkluderar samtliga hundar i SKKs databas, oavsett ras.

Enligt en sammanställning gjord av SKK så har man funnit att den genomsnittliga inavelsgraden hos svenska hundar visar på en tydlig trend genom att inavelsökningen successivt avtagit sedan 1990-talet. SKK tolkar det som att uppfödarna blivit mer medvetna om riskerna med inavel. Personligen så tror jag att det även är en frågan om tillgång och efterfrågan och att en högre efterfråga på hundar med låg inavelsgrad är en stor anledning till den lägre inavelsökningen.

Genetikern Per-Erik Sundgren var en av de som gjort mest för att utbilda hundsverige om riskerna med nära släktskapsavel. I dag är det ytterst ovanligt att nära släktingar paras med varandra.

Under senare år har som man kan se på diagramet den genomsnittliga inavelsökningen hos svenska hundar varit lägre än förut och legat strax under 2 procent. 2 % är den maxgräns som finns för populationer.  

SKK påtalar att detta är generellt för alla raser och att särskilt för vissa små populationer så är inavelsökningen fortfarande är högre än önskvärt, och där man se till att införa obesläktade avelsdjur till populationen. En viss grad av inavelsökning är acceptabelt, men avelsmaterialet man har måste användas klokt och genomtänkt för att hålla inavelsökningen på en rimlig nivå.

Förutom att begränsa inavelsgraden så påtalar SKK att det är viktigt att inte låta någon enskild hane få för många kullar. Oavsett hur bra egenskaper en hund uppvisar så måste man vara medveten om att även den snyggaste, duktigaste och trevligaste hanen bär på mindre eftertraktade arvsanlag. Överanvändning av enskilda hundar leder till att det i senare generationer blir svårt att välja djur för parningar eftersom de ofta har samma individer i stamtavlan.

 

Ser vi till vår egen ras så ser man rätt snabbt att rasen inte registrerts speciellt länge, populationen är även att anse som liten. Det är helt klart svårt att se någon direkt trend med tanke på den korta perioden rasen registrerats. När man ser till inavel så ser man dock att inavelsdgraden generellt är mycket högre än vad den generella inavelsgraden för alla raser är, till viss del så kan detta förklaras med att rasen har ett lågt numerär både nationellt och internationellt. Ser man lite noggranare på statistiken så ser man tyvärr att en mycket stor orsak till den högre inavelsgraden i vår ras snarare är orsakat av några få parningar som gett en onödigt hög inavelsgradsökning.

Någon större kunskapsökning under åren som gått kan av denna anledning inte spåras i just denna ras, men vi kan hoppas att medvetna köp av valpköpare kommer att göra så att även dessa uppfödare kommer att börja prioritera låg inavelsgrad om de nu inte själva blir medvetna om riskerna.

När ni planerar att köpa en prazsky valp kontakta gärna rasklubben så hjälper vi gärna till med att diskutera vad som kan vara viktigt att tänka på innan ni bestämmer er för uppfödare och valp.

Källor

http://kennet.skk.se/avelsdata/Flikar.aspx?sida=Ras_info&id=941

http://www.skk.se/nyheter/2014/1/inavelstrenden-har-vant/