Berättelsen om Zeb
Det här är Zeb. Han är 8 år gammal och han blev opererad för glaukom när han var 6 år gammal.
Zeb kom till oss under julhelgen år 2010/2011. Han var då nio veckor och man kan säga att han var världens bästa julklapp. Att man kan få så mycket kärlek av en sådan liten varelse.
När Zeb var 2 år gammal började vi träna agility, vilket var det bästa Zeb visste. Han kunde träna i flera timmar om han själv fick bestämma.
Zeb har alltid varit en glad kille, men under våren 2017 tyckte vi att han hade blivit mer arg på våra andra hundar. Zeb har alltid varit ”polisen” i vår familj och de andra hundarna har haft respekt för Zeb, men att han hela tiden blev arg och högg mot de andra tyckte vi inte riktigt stämde in på han. Därför började vi fundera om han hade ont någonstans. Jag tyckte redan nu att hans öga hade vuxit lite. Vi gick igenom hans kropp och kollade ifall han ömmade någonstans, men vi kunde inte hitta något fel.
En solig dag i juli 2017 släppte jag ut Zeb på gården och när han kom springandes mot mig kisade han med sitt höger öga. När vi nu skulle åka och lämna hundarna på hunddagiset som de tillbringar sina dagar när vi i familjen jobbar, så tittade jag på Zeb och såg att han var alldeles grå i sitt högra öga. Jag och min mamma konstaterade att vi måste ringa till vår veterinär och vi fick en akuttid på direkten.
Veterinären mätte Zebs tryck i ögonen, höger öga som han var grå i hade han ett tryck på 89 och vänster låg på ett normalt tryck på 17. Ett normalt tryck ska ligga mellan 15-20.
Zeb hade alltså ett skyhögt tryck i sitt höger öga. En intensivbehandling sattes in direkt medan veterinären skulle forska mer i hur vi skulle gå vidare.
Vi fick åka in en gång i veckan i tre veckor för att se om trycket hade gått ner och det pendlade mellan 50-70 i tryck under de tre veckorna, vi fick också veta att om trycket ligger över 50 så blir de blinda ganska snabbt.
Vår veterinär tog kontakt med universitetsdjursjukhuset i Uppsala för att göra en mer ingående undersökning i Zebs öga. De gick in med en mer modern tryckmätare som man kunde se bakom ögat med och där fick vi det konstaterat att alla nervtrådar bakom ögat var döda och han var blind på sitt höger öga.
Mina tankar den här månaden var att vi inte kommer ha vår älskade Zeb kvar. Han hade så ont upp mot huvudet och jag tänkte att han ska inte lida.
Efter besöket i Uppsala åkte vi tillbaka till vår veterinär i Bollnäs och han berättade att han kunde operera bort hans högra öga, men det innebar också vissa risker. Hur kommer hans framtid med ett öga se ut?
Vi chansade och gick med på en operation. Det var nog det bästa beslutet vi tagit.
Efter operationen blev han så mycket piggare och gladare. Han hade en bra återhämtningsprocess. Han hade tratt i cirka två veckor och det var väl det värsta med hela återhämtningen, man såg hur frustrerad han blev när han gick i varenda dörrpost hemma.
Han vilade från träning och dagisvistelse i cirka en månad, just för att vi ville att han skulle återhämta sig helt. Han gick på smärtstillande och penicillin så länge vi tyckte att han behövde det.
Han kompenserar upp synen på det andra ögat väldigt bra. Idag tränar vi som vanligt, man får bara vara lite mer tydlig i kroppsspråket i agilityn och göra lite olika byten från höger till vänster för att han ska se mig. Men det funkar jättebra.
Jag frågade veterinären om man behöver något intyg på ögat om man vill ut och tävla med Zeb, men det behövdes inte tyckte han. Jag har tävlat två gånger med Zeb efter hans operation och det har inte varit några frågetecken kring hans öga. Han får tävla som halvblind och glada är vi för det.
Min första tanke efter operationen var om han kommer få glaukom i andra ögat också. Vi har inte sett några liknande symptom och vi åker in med jämna mellanrum för att mäta trycket och det har legat på normalt hittills.
Men efteråt har jag läst på lite och forskning visar att det kan ta upp till två år innan man kan märka nått på det andra ögat. Men jag hoppas såklart att han inte kommer få samma på sitt andra öga och leva ett lika bra liv med bara ett öga.
Glaukom är en ärftlig sjukdom som är mest vanlig på raser som samojedhundar och Welshterrier. Glaukom innebär ett ökat tryck i ögat. Det finns olika typer av glaukom. Vi har inte fått fram något riktigt svar på varför just Zeb fick den här sjukdomen och om det är förekommande på dvärgraser.
Det behöver alltså inte vara ärftlig glaukom, det kan också vara ett mindre trauma (skada) på ögat som orsakat glaukomen.
Jag hoppas att den här artikeln har gett hopp om att hundar med handikapp fortfarande kan leva normala liv och tävla så som Zeb gör.
Men bara för att en sjukdom är ovanlig inom en ras så betyder det inte att man är säker från den. Jag är en erfarenhet rikare och oavsett om just Zebs glaukom är nedärvd eller inte så kommer jag alltid ögonlysa mina hundar i fortsättningen.
Det är tack och lov väldigt ovanligt med ärftliga ögonsjukdomar i vår ras (Källa: hälsoenkäten 2017)
Skulle det visa sig att ögonsjukdomar ökar i rasen kan det förstås bli aktuellt med en avelsrekommendation med ögonlysning.
Länkar till mer fakta om Glaukom:
http://terrierklubben.se/wp/wp-content/uploads/2014/11/TP1-2014-glaukom.pdf
https://stud.epsilon.slu.se/9058/1/babra_a_20160523.pdf
